De första dagarna i San Sebastián har gått i ett rasande tempo trots att jag knappt tycker att jag har gjort något. Eller jo. Lite har jag hunnit med, tre träningspass, strandhäng och lite jobb bland annat.
Dessutom har jag ju faktiskt schemalagd skola tre timmar varje dag. Trodde att det bara skulle vara två, men får väl stå ut med att faktiskt ha en exakt tid om tre timmar per dag att förhålla mig till. Lite ovant mot hemma, där jag mer eller mindre aldrig har regelbundna tider. Sedan ska jag försöka jobba en timme om dagen, minst. Idag har jag dock arbetat en hel del med IdrottOnline Magasin och satt inne och jobbade trots att det var vårens hittills varmaste dag i San Sebastián (27 grader) och ALLA var på stranden. Vilka alla undrar ni då? Och alla är inga speciella, snarare att det kändes som att alla gick hem tidigt på jobbet och drog och surfade eller solade på stranden.
Det var det här med surfing. Jag hade någon bild av att det skulle vara alldeles för kallt och att ingen skulle surfa nu. ”Jag får nog vänta till maj åtminstone”, har jag gått runt och sagt. Men ack så fel. Det är minst lika många surfare i vattnet nu som i somras – visserligen med lite tjockare våtdräkter – men ändå. Jag har dock inte vågat mig i vattnet ännu, trots att min room mate Merethe har sagt åt mig att ta hennes ena bräda. Jag sneglade dock på den och insåg att jag nog gör klokt i att inte ens försöka mig på att fånga vågor med en 6,0.
Igår kom jag dock ett steg närmare surfing eftersom jag köpte en våtdräkt och idag tog jag ytterligare ett jättekliv mot vågorna. Hängde med Merethe till en nystartad surfskola nära oss och tro det eller ej, men det var ett bekant ansikte bakom disken Mikel, som jag surfade med en hel vecka i somras. Han och en kompis har lämnat Pukas och startat en egen surfskola och de har något så fantastiskt som gruppträning för boende i San Sebastián. Två dagar i veckan med en grupp, lite som att spela tennis, fotboll eller vad det nu kan vara. Helt rätt och perfekt. Jag anmälde mig direkt.
För säkerhets skull bokade jag även en lektion med Mikel i morgon. Vågorna här är LITE större och mer vilda än i Nicaragua och det känns som ett bra sätt att komma igång. 1,9 meters vågor väntar i morgon. Hua. Mikel är för övrigt väldigt kul och av någon anledning kom vi in på mitt jobb och att jag skriver en del om svensk fotboll. Då började han prata om Göteborg och att de lyckats i UEFA-cupen. ”Conoces Håkan Mild?” frågar han då och ja, jag känner till Håkan Mild svarade jag och funderade på hur en spansk surfinstruktör kan känna till Håkan Mild. Zlatan? Nej. Men Håkan Mild? Ja. Märkligt.
Jag har även försökt träna och än så länge håller jag mig till mitt och Marias träningschema: Distanspass löpning i måndags och två (!) intervallpass igår. Körde först ett pass backintervaller, sov några timmar på stranden och körde sedan snabba asfaltintervaller. Och ja, säsongens första backintervaller kändes i baken idag. Imorgon står det distanspass på schemat, hmm, räknas surfing som distansträning? Kanske ska surfa med pulsbandet på och avgöra efteråt.
Inte nog med att jag läser spanska. Har dessutom fått lära mig några ord på baskiska: Agur! Gero arte! Gabon! En del här vill nog hellre att jag ska lära mig baskiska och det blev även baskiskt förhör på surfskolan. Surfinstruktör Mikel hade dessutom slut på alla informationsblanketter på engelska och på spanska (förlåt castellano) och jag fick fylla i en på baskiska. Det är ett sånt märkligt språk:
Izena: Malin
Abizena: Björkqvist
Helbidea: Miguel Imaz 8-3dr
Hiria: San Sebastián
Jaiotze data: 13.2.1982
Egun kopurua aste: Två dagar i veckan
Typ …
Bilder? Tyvärr har jag inte tagit några ännu … Det kommer.
Yo, that’s what’s up trfluuhlty.