Jag har läst tre veckor på Lacunza nu och efter en väldigt lång påskhelg ska jag i morgon börja min fjärde vecka i skolan. Bortsett från en 60-årig amerikanare som bor i Bukina Faso och som bara gjorde en veckas gästspel i klassen har vi varit samma fyra elever hela tiden. Jag ser fram emot vår klassfest …
De tre andra är väldigt kul och vi pratar och skrattar mycket på lektionerna, i alla fall har vi gjort det de två senaste veckorna. Jag har dock inte umgåtts med någon av dem utanför skolan, även om jag och Marianna försökt se på fotboll ihop ett par gånger – men det har i sann spansk andra ännu inte blivit av. Marianna är i alla fall en 19-årig tjej från Holland, som är söt och go och gillar fotboll. Hon gillar dock fiestas och var och varannan dag har hon kommit hem någon timme innan skolan börjar. Hmm, jag vet inte om det är jag, men jag tror att jag börjar bli gammal eller något. Jag förstår inte hur hon orkar. Puh. Själv har jag varit ganska lugn och varit ute till efter klockan två en eller ett par kvällar. Men då har vi mest suttit på någon bar och snackat och druckit cañas. Jag har ännu inte besökt vare sig Bataplan eller Rotonda …
Sedan har vi Choy från Sydkorea, som egentligen heter något annat men har kommit fram till att det är för komplicerat för oss. Choy har läst spanska på universitetet i tre år, men första dagarna i skolan begrep jag inte ett ord av vad han sa. Eller rättare sagt, han kunde inte prata eftersom att de bara har läst grammatik. Det har dock blivit bättre och bättre och Choy har visat sig vara en ganska kul filur som egentligen mest är här för att han gillar spanjorskorna och att dansa. Han är också ute var och varannan kväll och har alltid kul saker att berätta dagen efter. Eftersom han pratar halvknackig spanska blir det extrakul. Han ser dessutom ut som han är med i Gäster med gester också (lite som mamma gjorde när hon jobbade på SFI – Svenska för invandrare och skulle förklara allting dubbelt genom att förtydliga med gester).
Sist men inte minst har vi Rachel, en nunna från Kenya. Och ja, det är sant. Eller hon är ju inte nunna som i nunna hemma, utan snarare syster eftersom hon inte bor instängd på något kloster utan får röra sig bland folk. Rachel är dock jättetrevlig och verkligen rolig och bjuder på sig själv, trots att det säkert är en ganska ovanlig miljö för henne. Vissa övningar blir extra roliga, särskilt när vi skulle skriva kända personer på papper och skicka runt för att sedan ställa frågor till varandra:
Exempelvis: Con quien te casariás? vilket betyder ”vem skulle du vilja gifta dig med?” och jag hade skrivit Messi och Piqué medan Marianna hade skrivit Orlando Bloom och Johnny Depp. Rachel hade skrivit Papa och Obama typ. Nåväl, det blir hursomhelst ett och annat skratt och för Rachel tror jag att det är sista veckan nu. De andra får jag ”stå ut med” ett tag till.
Det är verkligen lågsäsong i skolan och väldigt få elever. Framöver kommer det garanterat att bli fler och fler och fler och det kan komma nya i klassen varje måndag. Det är alltid lite spännande, hittills har det dock inte varit någon som jag velat umgås med. Jag hade nog tur i fjol när jag träffade både Kristin och Megan direkt. Förresten så kommer Megan och jag att ses här i slutet av september då jag bokat en flygbiljett hem för min bräda. Den 4 september ska den få åka hem och jag också, en andra gång. Sen då? Jo, jag kommer tillbaka hit. Var så säker …