Efter en god natts sömn på färjan mellan Trelleborg och Travemünde körde vi snabbt och smidigt söderut längs autobahn. Först mot Hamburg och sedan mot Hannover innan vi vek av mot Hartz, området där veteran-VM i orientering ska gå nästa år.
Jag har passerat Tyskland väldigt ofta, men i ärlighetens namn inte ”varit här” speciellt ofta. Och Hartzbergen var för mig tidigare mer eller mindre helt okända. När vi väl är här inser jag att det är väldigt vackert och fascinerande. En slags kuperad vildmark som jag inte sett på så många ställen förut. Att vi kom upp i höjd märktes på termometern, minusgrader, mina första för i år och på vissa ställen där inte solen kommit åt var det vit och fin frost på marken.
Efter ett snabbesök i Bad Hartzburg åkte vi till den lilla staden Wernigerode, som med sina korsvirkeshus och slingriga små gator är riktigt charmig, en av de charmigaste på länge. Och med det karakteristiska slottet på klippan närmast liknar det en stad i sagornas värld. Riktigt mysigt. Jag gjorde en snabb rundtur och hann se det minsta huset, det äldsta och framför allt få mersmak för att komma tillbaka i sommar.
Tillbaka längs de slingriga vägarna i Harzbergen och mat innan jag har jobbat ett par tre timmar. Klockan är snart 12 och jag är muerta. Como siempre, som jag brukar säga. Har en jättestor dubbelsäng alldeles för mig själv, lite dålig tajming på det …
God natt. I morgon väntar utflykt till Brocken, som ligger uppe i bergen.
Jag hoppas att jag inte fryser ihjäl.