För ett par år sedan träffade jag en ung tjej i en liten by utanför Nanjing. Liu Ting hade kämpat stenhårt med att lära sig engelska i flera år med ett enda mål: Volontärarbete vid de Olympiska spelen. Nästan exakt två år senare förbereds den pampiga invigningsceremonin på Fågelboet – Pekings nya Nationalarena. Den är ett skrytbygge som väckt många känslor och frågan är vilken betydelse den enorma trasselsudden av stål kommer att få för kineserna, efter OS, när strålkastarnas ljus har slocknat och de tusentals TV-teamen sedan länge har lämnat Peking. Ett minnesmärke för tron på en växande stormakt? En spira för Kinas ökade nationalism? En plats där de idrottsliga framgångarna saknar motstycke? Efter 17 dagars spektakel vet vi svaret. Då börjar tiden efter OS för kineserna.
Några kineser, ungefär 100 000 närmare bestämt, har valts ut till volontärer bland massor av sökande. Drömmen. En chans att nå utanför Kina, som Liu Ting sa.
OS ger kineserna en chans att få en blick av världen utanför och många vill se. Inte bara som volontärer utan även på plats, live inne på arenorna. Det blev kaos i Peking när de sista biljetterna till OS-festen släpptes förra veckan. Det handlade om 820000 biljetter, varav 250000 var till evenemang i huvudstaden och resten var till OS-fotbollen i städer runt omkring. Totalt har drygt sju miljoner biljetter sålts – de flesta har gått till den inhemska befolkningen. Det är inte så många som det låter utan kan jämföras med när 45 000 svenskar ser ett VM-kval på Råsunda. Procentuellt alltså. Och med tanke på de gigantiska avstånden i Kina känner förmodligen inte de som bor i någon av de västra provinserna sig mer delaktiga än vad vi gjorde när OS gick i Aten 2004.
Annat är det i Peking. Där är invånarna delaktiga vare sig de ville eller inte. Stora delar av biltrafiken i staden har förbjudits och flera stora industrier har stängt. Trots att OS ska vara ett lysande exempel på miljömedvetenhet och modernitet har Peking problem bara dagar före allt ska dra igång. Problemet stavas smog och på bilder som kablats ut över världen syns knappt Fågelboet, som är insvept i tidernas dimma. Luftföroreningarna överskrider både Kinas egna och WHO:s gränsvärden och nu arbetar de kinesiska myndigheterna för att får ordning på värdena så att inte all världens idrottare riskerar att få hosta. Hur de miljoner i kineser som levt i den här dimman i åratal mår är inte så viktigt. Det hela känns lite som Musse och Plutos camping som alltid visas på julafton: Upp med en idyllisk, frisk och ren ridå som sedan åker ner lika fort när semestern läs olympiaden är över.
Det här är politik. OS handlar om idrott. Och jag hoppas att idrottarna får kämpa, fightas och jubla precis som vanligt och att den politiska diskussionen kan läggas åt sidan. Åtminstone för några veckor. Jag hoppas även att myndigheterna får ordning på den där luften så Sanna Kallur slipper få hosta. Hon verkar ha nog med problem i baksidan av låret. Jag håller tummarna för att vi får se Sanna i OS, hennes personlighet förgyller även om hon inte får den ädlaste medaljen. Dessutom brukar det ju alltid dyka på någon lerduveskytt eller liknande som räddar den svenska medaljskörden. Heja Håkan Dahlby!