Behobia – halvmaran i San Sebastián

Jag fick inte uppleva Behobia som jag hade tänkt, men vad gjorde det. I ärlighetens namn kändes det rätt skönt att faktiskt åka bil loppets 21 km. Kuperingen förvånade mig och loppet är en riktig utmaning samtidigt som alla åskådare längs vägen inspirerar och peppar löparna.

Jag hade tänkt springa Behobia, men en bruten fot för drygt två månader sedan gjorde att jag fick kasta in handduken. Nästa år tänker jag dock stå på startlinjen mer förberedd än någonsin. Nu vet jag ju vad som väntar – ett par långa sega uppförsbackar ja, men framför allt en riktig folkfest.

Dagen började tidigt i morse i en bil tillsammans med ett gäng nervösa etiopier och en nervös spanjor. Att spanjoren var katalan förstod jag på dialekten. Att han förmodligen skulle springa ganska snabbt förstod jag när han sa att han gjort 2.15 på Berlin marathon. Det var Jaume Leiva Beato och han blev fyra med tiden 1:03:48. Hua. Vann gjorde etiopiern Abrha Milaw Asefa, 1:02:57. Av någon anledning fick jag åka i bilen med klockan som visar tiden och som kör framför täten. Därmed fick jag uppleva loppet från banan trots att jag inte sprang. Tack Iñigo!

Det som slog när jag gick runt vid starten innan loppet var att väldigt många såg väldigt vältränade ut. Många välsvarvade vader är ett bevis på den löpkultur som finns här i Baskien och i San Sebastián. För många är Behobia eller stadens marathon om ytterligare två veckor årets stora mål. Mål på svenska, meta på spanska och helmuga på baskiska. Några nya ord som kan vara bra att känna till. Pratade med en bask som sa att han kunde ett ord på svenska: ”nummerlappar”.

Behobia jämförs ibland med Göteborgsvarvet, men bortsett från det stora deltagarantalet skiljer sig loppen åt. Banan här är kuperad och två rejäla sugande stigningar sliter. Abrha Milaw Asefa avgjorde årets Behobia i den sista stigningen på väg upp till den trestjärniga Michelinkrogen Arzak. Trots stigningen såg han mer eller mindre helt oberörd ut, vilket inte majoriteten av de 22 000 löpare som kom efter honom gjorde. Efter Arzak väntar dock en utförslöpa in i staden och ner mot surfstranden Zurriola, som löparna springer längs för att sedan gå i mål mitt i centrum.

Intressant kontrast med surfarna som normalt ”äger” Zurriola, men snällt fick vänta på löparna trots att det var grön gubbe: