Jag kan inte hjälpa det, men jag blir så peppad av alla möjliga skidinputs jag får just nu. Förra helgens skidsnack, tidningen Vasalöparen och kommande jobb i Ski and board magazine gör att jag mer än gärna hetsar ut på rullskidorna och njuter. Jag bara längtar efter vintern och vill få dra igång skidåkandet. Med tanke på hur kass jag är på att åka bord ejag ta del av Svenska Skidförbundets satsning Bli en stjärna på skidor – som jag skrivit ett reportage om idag – och därmed blivit ännu mer peppad.
Jag har bara två lägen, av eller på. Det finns liksom inga mellanting och spelar ingen större roll vad det gäller. Antingen är jag av eller är jag på. Oftast är jag på och jag förstår inte hur jag ska hinna med ALLT jag vill göra framöver. Jag måste nog sluta jobba. Just nu är det i alla fall spanska och träning på schemat och om jag ligger i i helgen så skulle jag kunna nå mitt 10-timmarsmål. Det vore kul. Är dock lite småsliten i kroppen efter en timme rullskidor och sedan lite väl kuperad MTB på Lugnet igår kväll. Hua. Sista backen ner kördes i näst intill mörker och det går väldigt väldigt väldigt fort.
Har ägnat förmiddagen åt en intervju om Bli en stjärna på skidor, en satsning som för övrigt stämmer väldigt väl överens med Idrott i skolan och det projekt som jag nu lämnat bakom mig. Jag har även pysslat lite med HSB och i vanlig ordning försökt få tag på personer. Jag måste fortsätta jobba lite i eftermiddag, då jag ska skriva en del grejer samt prata Jon Olssons vara eller icke vara i nästa SportHälsa. HUrsomhelst har jag fått en kanonidé kring längdtema i decembernumret av SportHälsa. Det blir grymt och tisdagens presskonferens med Svenska Skidlandslaget bidrar till det. Kul.
Nu ska jag bege mig söderut. Först till Arlanda med mitt favorittåg (eller inte) och sedan till Ängelholm. Hej Skåne! Ser fram emot jobb med boken och allmänt mys söderöver. Är förresten mycket nöjd med min nyuppsatta anslagstavla och framför allt med hundbakbenen som håller upp den.