Jag hade tänkt skriva om min kommande vardag, den jag ser fram emot. Men en annan kom emellan.
Efter en hel dags krånglande med SJ, givetvis, hoppade jag av en buss någonstans längs väg 50 i Hälsingland. I Mohed. På Moheds flygfält. Och visst är det fascinerande hur snabbt man (läs: jag) anpassar sig och efter bara några minuter och rödvin i ett glas utan fot kändes det som hemma.
Jag valde att bo i förtältet, ute i den friska luften. Och trots att jag sov oroligare än vanligt vaknade jag och kände mig friskare än någonsin.
Jag hade dock glömt bort hur jobbigt det är med orientering och jag som inte sprungit orientering sedan 25-manna i oktober fick slita som ett djur på den 10 km långa banan. (fråga inte varför jag anmälde mig i den längsta.) Utmaningen mot Charlotte Kalla får dock vänta till i morgon då 10 km masstart står på schemat (lite som dubbeljakt, men ändå inte).
Efter mitt lopp var det intensivt jobb i presstältet. Först tävlingsbevakning och sedan presskonferens med VM-laget. Kul! Träffade flera gamla godingar under eftermiddagen och kvällen och njöt av en äkta hälsingkolbulle …
Ny myser jag omkring bland husvagnar, sura orienteringskläder, bajamajor och militärcyklar. Jag trivs. Stannar till på fredag eller lördag beroende på hur festsugen jag är.