Alltså, jag tror att jag dör. På allvar. Först eftersom dagen började med några av de bästa vågorna som Zurriola har bjudit på, någonsin. Bra. Fick dock kasta mig hem till ett seminarium om det spanska språkets härkomst och om jag i alla fall ”inte gjorde bort mig” i vågorna så vet jag knappt när det kommer till seminariet.
Den kursen, Introduktion till spansk lingvistik och didaktik, är dryg. Och det drygaste är att det finns en massa spanjorer som pratar hela tiden och sedan när det väl kommer till en fråga som ingen har en aning om – då väljer läraren huxflux någon som inte har sagt så mycket, läs M A L I N och så får jag svara på den där frågan som inte ens spanjorerna kan. Gah. Ungefär så var det idag och jag, trött, våt i håret och utan att ha hunnit äta, gjorde inte direkt en lysande insats på spanskafronten. (Dessutom hade jag bytt bort mitt förmiddagsseminarium mot ett på eftermiddagen eftersom det var lågvatten på förmiddagen. Så ja, jag får väl skylla mig själv antar jag.)
Har förberett morgondagens seminarium kring El coronel no tiene quien le escriba av Garcia Marquez (ja, han som fick nobelpriset) och det är ungefär 10 000 gånger lättare att prata om böcker och litteratur än om de där flummiga språkgrejerna i den andra kursen. OCH, det bästa. Den här boken tror jag faktiskt att jag förstod, eller rättare sagt jag FÖRSTOD den och skrev en sammanfattning och analys helt i stil med vad många andra gjort på nätet. I går började jag även med baskiska Obabakoak, som är den vi ska läsa härnäst och vet ni, den kändes nästan lätt. Så jag antar att jag lär mig saker trots att jag tycker att det är alldeles för svårt. Och böcker är ju lite av min grej. Det känns ganska kul att läsa dem på spanska och i alla fall nästan få en känsla av att faktiskt läsa dem som på svenska. Det är coolt.
Nu ska jag alldeles strax hoppa in och göra ett prov i den tredje kursen. Gah. Och innan söndag måste jag dessutom skriva en essä om den där boken ovan. Jag dör. Och i morgon ska det bli bra vågor igen. I can’t wait!