Jag åkte Halvvasan idag och hade riktiga kanonskidor. Jag har laddat inför Halvvasan i sisådär två dagar och lider något fruktansvärt med de svenska åkarna som har laddat inför VM i ett helt år – och sedan står där på urkassa skidor dag efter dag.
Att ha dåliga skidor ger en grym känsla av maktlöshet. Jag vet, trots att jag varken tävlar på någon seriös nivå eller bryr mig speciellt mycket om hur det går i spåren. Men, det är så otroligt frustrerande att stå i spåret, vara starkare än alla andra runt omkring men ändå bli frånåkt utför. Gah, jag hatar det och i ärlighetens namn hade jag nästan velat byta bort mina bra skidor till Daniel R. Tänk, ända sedan OS har han laddat inför detta lopp, kanske även före OS. 15 km individuell start klassisk distans = hans favoritdistans, och efter förra helgens världscupseger var han absolut en av de hetaste medaljkandidaterna. Speakern på Holmenkollen välkomnade Daniel i söndagens dubbeljakt med: ”Men Daniel, du vinner 15 km klassiskt på tisdag.” Nästa gång han får chansen att köra 15 km klassiskt i ett VM är 2015 i Falun. 2 0 1 5 – om fyra år. Orkar han satsa tills dess? Jag vet inte.
Vallachefen Larry Poromaa bad om ursäkt idag och äntligen säger han saker som ”det är för dåligt”, ”fruktansvärt” och ”jag förstår åkarna”. Även om vallateamet ska hyllas i vått och torrt måste de kunna ta kritik och nu har skidorna varit dåliga tre tävlingar i rad. Givetvis gör de så gott de kan, men kunskapen verkar saknas. Holmenkollen är speciellt och att Norge lyckas är inte förvånande. Men andra nationer, som haft mindre lyckade dagar förut, har kommit tillbaka och hittat rätt. Finland till exempel.
Halva mästerskapet återstår och än är det inte kört. Det känns dock inte särskilt hoppfullt, även om både åkarna och vallarna måste hålla skenet uppe. Och du Larry, de enda du behöver be om ursäkt för är åkarna. De som lagt ner 800 träningstimmar och otaliga förberedelser för att vara som bäst när det verkligen gäller och så får de inte chansen. Det är grymt!