Efter tre veckors semester på resande fot med en surfbräda åkte jag och min cykel igår österut till finska Vuokatti för VM i orientering. Varför göra det enkelt för sig?
Det var lite smått otaktiskt att dra igång bloggen igen kort innan min semester och jag har inte skrivit något inlägg under tiden i Spanien och på Öland. Det var skönt det. Jag är ju van vid att resa med mycket och otymplig packning och tre veckors kringflackande med en surfbräda var i sig inte särskilt jobbigt. Igår var jag dock lite nervös. Jag skulle åka på jobbresa till VM med min racercykel. Det kan tyckas märkligt och jag har fått förklara mitt upplägg för både den ena och den andra, men grejen är den att jag tyckte att finska Vuokatti och svenska Boden kändes som en rimlig färdväg för min första riktiga cykelsemester från punkt a till b. Dessutom spar jag två resdagar (även om någon här har påpekat att cykling kanske egentligen också är att resa) och mitt jobb spar en flygbiljett mellan Vuokatti och Arlanda och ytterligare en mellan Arlanda och Luleå. Och här blev det ett ganska stort fel. Det finns verkligen ingen flygplats i Vuokatti. Det finns egentligen ingenting här. Bortsett från sjukt många motionsspår, en inomhustunnel för längdskidor, en hoppbacke och väldigt väldigt fin skog. Vad mer behövs? Och så var det den här cykeln, som fick plats i vår stora kombi utan problem. Trots att vi är fyra mediamänniskor och en massa utrustning. Nu står den på vår stora balkong med sjöutsikt och väntar på att VM ska ta slut. (Tur att någon får chans att njuta av utsikten.)
VM inleddes med kval på långdistansen och som väntat tog sig samtliga sex svenskar vidare till final. Dagens tävling bjöd inte på några som helst överraskningar. Möjligen att de finska herrarna sprang bättre än väntat. Men jag tror bara att det berodde på att de inte har samma trygghet i sin form som många andra löpare och därmed helt enkelt satsade hårdare än många andra. Med tanke på den direktsända tv-sändningen i finska Yle är det dock väldigt bra med två finnar som ger sig ut på slutet i finalen i övermorgon. Jag tror dock inte att de kommer att ha med toppstriden att göra. Med den kommer en fransman, någon schweizare, kanske en lett och förhoppningsvis även någon svensk ha att göra. Jag tror dock mer på de svenska damerna, eller nej, på Tove Alexandersson och även både på de svenska damerna OCH herrarna som springer sprint. Det är bara otur att det är så många schweizare med. En extra i respektive klass i morgon eftersom de är regerande världsmästare gånger två. Fast det är också lite tur, de är ju rätt trevliga att titta på och fotografera eftersom de alltid blir skarpa på bild. Den enda frågan idag är egentligen vilken distans som Marc Lauenstein springer eller egentligen mest hur man stavar hans namn och vem han är släkt med.