Sitter på mitt favoritfik i San Sebastián – Koh Tao – och njuter. Njuter av att jag jobbar effektivt här samt att kaffet är helt fantastiskt. Jag njuter också av att se tillbaka på en mysig helg med bästa Caroline och av att en solig och härlig höst har hittat hit. Och jag njuter framför allt av att jag ska vara här. Länge.
Det är dock tur att jag ska en sväng till Sverige på torsdag och två veckor framåt. Jag har nämligen bara sommarkläder här. September har varit helt fantastiskt och förra veckan låg jag på stranden flera dagar och surfade utan våtdräkt i en och en halv timme utan att frysa. Caroline lyckades dock tajma den regnigaste och ruggigaste helgen på länge och visst, det hade varit roligare med bättre väder – men vi har ändå myst omkring, gått från fik till fik och haft massor med tid att bara prata lite strunt, som är lite av min bästa gren. Idag vaknade vi till solsken och när Caroline åkte till Bilbao för flyg via Frankfurt till Köpenhamn satt jag kvar på mitt favoritkontor här: Koh Tao, världens mysigaste fik.
Jag har varit väldigt mycket på Koh Tao, mer eller mindre varenda dag men jag inser nu när det är lite kallare ute att Koh Tao är det optimala höstfiket. Litet, tajt, varmt, gott kaffe och allmänt mysigt och jag kan lova att det kommer att bli många mornar, eftermiddagar och kvällar här framöver. Ser fram emot hösten och alla löplopp som är på gång i stan. Jag ska bara få ordning på min fot så att jag kan komma igång igen. Har i alla fall lagt ner kryckorna några dagar och hoppas att det blir bättre ändå.
Det är filmfestival här och igår såg vi svenska Happy End med Gustaf Skarsgård och Johan Widerberg. Lite kul och väldigt väldigt ovanligt med en svensk film PÅ SVENSKA på bio här. Filmen är med i sección oficial, det vill säga huvudtävlingen, och om den var bra? Ja, jag tror det. Den var dock väldigt tragisk och handlade om livsöden och vägskäl i livet. Samtidigt som den är tragisk och samtidigt som huvudpersonerna ljuger för och sviker varandra har den ändå något positivt och även om den inte slutar helt bra så lämnade jag salongen med en positiv känsla. Glad men ändå moloken typ. Och filmen fick applåder av publiken efteråt. Tror att den har premiär i Sverige i helgen och ja, gå och se den! Även om den, som sagt, kanske inte är den mest upplyftande film jag har sett.
Och avslutningsvis tror jag att hösten är en bra tid för att vara kär.